Tristess som kreativt verktyg

När hade du det tråkigt sist? Minns du var du var, vad du gjorde och varför du hade det tråkigt? Tänk på det, så återkommer vi till det lite längre ner.

3 generations, grandmother, mother & son, play with their mobile phones by Ollie T. CC (by, nc, sa)

En av de mindre omnämnda drivkrafterna för utveckling, spridning och användning av kommunikationsteknologi är våra försök att motverka eller övervinna tristess. Säljare pratar om prestanda, effektivitet och förmågan att multitaska men att nämna ordet tristess är knappast ett säljargument.

I Internets barndom

I Internets tidiga utbredning handlade det mycket om att koppla upp sig – en aktiv handling krävdes för att komma åt innehållet som fanns. Denna aktiva handling föregicks ofta av en anledning: man kopplade upp sig för att ta reda på något, utföra något eller kanske (mer sällan) för att slippa göra något annat. Det sistnämnda var knappast en socialt acceptabelt ursäkt för att använda teknik.

Med fasta uppkopplingar försvann det aktiva steget. Vi är uppkopplade hela tiden. Nu handlade det mer om att vända blicken mot skärmen istället för att göra något annat. Den fasta uppkopplingen och sajter som tex Wikipedia (grundad 2001) är döden för uppslagsverket. Fast uppkoppling och Google maps är döden för kartboken och någonstans runt sekelskiftet blev telefonkatalogen en artefakt från en svunnen tid som envist hänger kvar mest på grund av att ingen har berättat för den att den egentligen är passé.

Idag ständigt uppkopplade

Datorer med fast uppkoppling, laptops med trådlös uppkoppling, mobiltelefonernas röst och textkommunikation, musik, spel och nu internet gör att vi som lever omgivna av IT prylar och alltid har nätet med oss. Vi mailar, chattar, sms:ar, twittrar och surfar – alltid. Teknikforskare kan bara stå på busshållplatsen för att se hur snabbt våra IT prylar kommer fram. Ingen står still, väntar, suckar lite uttråkat och bara är.

En kollega som alltid är “på” sa en gång att han njöt av att missa bussen för att då kunde han bara vara. Han släppte stressen och bara var – han såg det som en bonus. Idag har han en iPhone. Han är inte längre – han kommunicerar. Alltid i dialog, kommunikation, informationssökande, konsumerande, skapande. Aldrig stilla.

Vad går förlorat i en värld utan tristess?

Nu ska inte du, min läsare, ta detta enbart som en nostalgisk längtan till en tid utan teknik. Det är inte det som är mitt syfte. Mitt syfte är att fundera på vad händer när tillfället till och förmågan till tristess försvinner ur våra liv. Frågan som jag ställer är vad går förlorad i en värld utan tristess?

Tristess upplevs, som en skrämmande avgrund som de flesta av oss instinktivt och vanemässigt flyr från. Vi är rädda för den avgrund som tristessen representerar vi är rädda att den ska svälja oss om vi låter den bo inom oss. Eller som Nietzsche skriver (Beyond Good and Evil, kap 4):

And if thou gaze long into an abyss, the abyss will also gaze into thee.

Eftersom vi har bestämt oss för att tristess är negativt så är det självklart att se en värld utan tristess som positiv. I litteraturen likställs tristess med en sjukdom och en värld utan sjukdom måste vara positiv – eller?

”Tråkigt, jag har tråååkigt”

Felslutet ligger i att tristess inte är som en sjukdom. Det är en tid då hjärnan frikopplas från uppgifter och tillåts vara, den tillåts uppleva och utforska sig själv. I ett otränat tillstånd är detta nästan smärtsamt. Små barn har enormt svårt att hantera tristess… de nästan sjunger ”tråkigt, jag har tråååkigt…”Men när vi lär oss att hantera detta, utvecklar vi fantasier, knep, bilder eller bara stänger av. Kroppen vet vad den behöver.

Bored? by vmcamposjr CC (by, nc, sa)

Idag har vi inte tråkigt. Arbete skall vara berikande för individen, fritiden skall fyllas med innehåll och underhållning. Och tiden mellan försvinner mer och mer. Tristessens sista tröskel var pendlingen till jobbet, och den håller på att hotas ur tiden genom vår mobila Internet. Resan var en tid utan personlig teknik, inget mer modernt än en bok. Men idag har tekniken nästan helt ersatt boken. Kommunikationen försvinner inte, vi är effektiva: vi jobbar, eller läser, eller skriver, eller leker. Nyligen på bussen från Borås satt jag intill en pokerspelande resenär och jag undrar var hans medspelare satt när pengarna växlade ägare.

Den kreativa tristessen försvinner

På min institution har alla lärare och studenter bärbara datorer och vi rör oss i en trådlös miljö. Om möten blir trista, om föreläsningar blir svåra, om grupparbeten blir otrevliga då surfar vi bort. Jag är inte orolig för att vi inte gör våra jobb eller att våra studenter inte lär sig. Tekniken tar hand om detta. Mötet, som jag var fysisk närvarande på, men inte deltog i, kan jag ta igen senare på bussen hem eller hemma medan jag ser på tv – om jag vill.

Men det som försvinner är den kreativa tristessen som Virgina Woolf (A Room of One’s Own, kap 2) syftade till när hon skrev:

Yet it is in our idleness, in our dreams, that the submerged truth sometimes comes to the top.

Att ge hjärnan tid att bearbeta, bubbla, dra kopplingar och till slut presentera nya tankar idéer och fantasifulla skapelser. Kreativitet är den del av lärande som är svårast att hantera, den är dessutom olika mellan människor och därför ännu svårare att bedöma. Kreativitet kräver tristess. Kräver tid där ingenting händer, där allt är stilla.

När var du senast uttråkad?

Knepet handlar om att hantera tristessen. Minns du när du senast var uttråkad? Om du är som jag handlade det antagligen om en stund då det var socialt oacceptabelt eller tekniskt omöjligt att använda sig av din teknik. Flyktvägarna var avskurna. Tekniskt eller socialt. Du var tvungen att vara kvar på den plats du fysiskt befann dig på. Nästa gång det händer, gräv inte instinktivt efter datorn, telefonen, musikspelaren eller något annat tekniskt stöd. Njut, kliv fram mot avgrunden. Släpp din hjärna fri och vänta på nästa kreativa impuls att bubbla fram från ditt undermedvetna.

Mathias Klang fil.dr. är forskare och lärare vid Göteborgs Universitet. Han disputerade i september 2006 med avhandlingen ”Disruptive Technology – The effects of technology regulation on democracy”. Han är dessutom projektledare för Creative Commons Sverige och har genom denna roll arbetat mycket med teori, praktiska tillämpningsfrågor och upplysning om
upphovsrätt och licenser.