Digital turist -ett farligt begrepp

Medierådet anordnar en konferensserie där den centrala idén är digital turism. Medierådet skriver

På konferensen Digital Turist blandas upplevelser med fakta om barns och ungas medievardag. Konferensen hålls på sammanlagt fem platser i landet… Konferensen vänder sig särskilt till politiker, beslutsfattare, poliser, socialarbetare, pedagoger eller på annat sätt nära-barn-professionella.

Jag säger bara chokladboll

Termen digital turism störde mig direkt. Jag ogillade termen utan att ens veta varför. Mannen bakom termen är Marc Prensky, som även har varit delaktig i att mynta eller popularisera de urdåliga termerna: digital inföding och digital immigrant. Mycket av det som jag skriver här kan passa in på inföding/immigrant men jag vill fokusera på digital turist och återkommer gärna till inföding/immigrant diskussionen vid ett senare datum.

Slum tour by Wrote CC (by, nc)

Att det finns dåliga termer får man ibland leva med men måste man okritiskt översätta och använda dem? Att digital turism används okritiskt av Svenska Dagbladet och medierådet befäster bara en svag idé och skapar förvirring och missförstånd. Hur viktigt är det med begrepp? Till er som tycker att jag ska slappna av och tänka på något annat säger jag bara: chokladboll

Termen är rent skadlig

Att digital turism är störande det visste jag, men det var inte förrän jag hade en twitter konversation med @dekaminski som satte fingret på det, på under 140 tecken, som jag började tänka på varför termen var skadlig:

@klang67 framförallt känner jag inte att rätt sätt att hantera internet är att visa upp det som ngt exotiskt man kan turista.

Diskussionerna kring digital turism fortsätter under några dagar både on- och offline och för mig kulmineras diskussionen med en kaffe på Centralstationen i Stockholm tillsammans med @kalexanderson. Diskussionerna handlar egentligen inte bara om turism – det finns flera termer som är dåliga. Digitala invånare, infödingar, immigranter… alla är lika dåliga. Inte bara för att de är otydliga men mer för att de är felaktiga, de skapar barriärer och underbygger en – ursäkta mig för detta, men jag använder det för att visa hur löjligt det hela är – digital rasism.

Turister i många former och färger

En digital turist. Vad är en turist? Turister kommer naturligtvis i många olika former och färger, men förenklad kan man säga att en turist är en människa som gör ett avbrott i sin vardag för att resa iväg och uppleva något annat. Helt OK men vad vill Medierådet bevisa med digitala turister?

På nätet reser ingen reser bort och upplever något annat. Användaren pekar sin webbläsare till en ny domän. Men Medierådet fortsätter med sin urdåliga metafor med s.k. turisttips här om sociala nätverk:

Turisttips! Be någon ung person berätta vilket community, dvs. social mötesplats, som är populärast bland hans eller hennes kompisar. Be personen att ta dig på en guidad rundtur och berätta. Fråga vad man gör och hur det går till – och kanske vad det är som är roligast.

Om målet med konferensen och begreppet är att komma bort från sitt vardagliga surfande så lyckas de enbart med att skapa en överflödig mysticism. Men målet verkar vara att ”turisten” ska lära sig något. Problemet är om jag reser iväg och besöker ett zenbuddist tempel (eller något annat exotiskt) kan jag ta på mig kläderna, gå i korridorerna, äta maten och delta i riterna. Men inget av detta ger mig förståelse för vad som egentligen försiggår i klostret. Samma sak gäller digitala ”platser” – man kan besöka ett community och delta i riterna men det är en ytlig, yttre upplevelse som knappast ger förståelse.

Lev livet online

Det finns flera andra problem med ”turismen”. Till exempel: Vi skulle skratta åt en amerikan som säger att han ”förstår” Europa (831 millioner invånare, wikipedia) efter en vecka i Umeå men vi förväntas ta på allvar att en halvtimme på Facebook (400 millioner användare, Facebook) kan ge någon form av förståelse.

Genom att använda begrepp som digitala turister underbygger Medierådet de klyftor som finns. De underbygger de rädslor som ovana användare redan har inför digitala miljöer, som de inte har besökt. Om Medierådet vill vara till hjälp online behövs enklare konkretare råd. Ingen mystik, inga fördunklande, förvirrande begrepp de borde bara uppmuntra alla till att leva livet online istället för att försöka uppleva det genom att titta på andras vardag.

Mathias Klang fil.dr. är forskare och lärare vid Göteborgs Universitet. Han disputerade i september 2006 med avhandlingen ”Disruptive Technology – The effects of technology regulation on democracy”. Han är dessutom projektledare för Creative Commons Sverige och har genom denna roll arbetat mycket med teori, praktiska tillämpningsfrågor och upplysning om
upphovsrätt och licenser.

Förutom akademiska texter bloggar Mathias aktivt på bloggarna Techrisk och Sound and Fury